Psyket

Hej på er allihopa!
Jag vill bara säga att jag är grymt ledsen att jag inte skrivit på så otrooooligt länge.
Men det finns en förklaring.

Och jag kommer nog försöka att bara dra den korta varianten för er.

Samma natt som jag skrev mitt förra inlägg, försökte jag ta livet av mig.
Det var natten till en söndag om ni minns, och först på måndag eftermiddag kommer mitt minne tillbaka över huvud taget. Minns ytterst lite även från måndagen och tisdagen, men det var hur som helst på måndagen som jag vaknade upp på akuten i uppsala, och sedan skickades ner till deras slutna barnpsyk.

Så där ligger jag fortfarande inskriven, bara det att jag är på permison hemma hos min mamma.

Haha fatta sjukt det var... Var här i torsdags också, och det var första gången på en månad och nio dagar som jag satte min fot innanför hennes dörrar..
Ganska hemskt. Men det är så det blir.

Nehe hörrni, jag ska se om jag hittar något som kan få bli min frukost.
Ville mest få ge er en förklaring till varför jag aldrig uppdaterar osv.
Vet inte när jag får chansen att skriva igen, men tills dess...TA HAND OM ER!
Puss!!

Försöket misslyckat

Jaha, då ligger man inne på sängen som vanligt då.
Har nyliggen kikat på en film med J. Eller ah, kikat och kikat, det var väl lite att ta i, eftersom båda somna efter en stund. J sovet fortfarande, men själv vaknade jag när filmen tog slut. Så har gjort ett par försök att somna om, men det går inte så bra.
Tror egentligen jag vet varför, men anledningen är lite för ful för att skriva här.

Istället roade jag mig med att skriva en dikt som väl beskriver ganska väl hur jag mår och har mått senaste tiden.

Tillsammans
dansar vi i tackt till livet,
när dess melankoliska melodier
förför oss

När vi tar steg för steg
för att hitta i våra själar,
snubblar vi på stygnen
till ett upprivet sår

Och när nattens sista ton
har gått i moll,
lättar våra fötter från golvet,
och låter livet eka.
I det obefintliga.

Nehe, en cigg på det där, sen ska jag försöka mig på att somna om igen.
xoxo Mikaela

RSS 2.0