Fuck rubriker!
Jaha, ska försöka dra min onsdag lite kort hade jag tänkt mig.
Vakna av att farsan knacka på dörren 1½ timme innan jag skulle sitta på tåget på väg till UM. Kliver upp lagom stressad. Möts av donande musik och en farsa och en kusin som är på betydligt bättre humör än jag. Blir allmänt lack på att min morgon inte alls blev vad jag trott.
Kliver iväg till tåget. Tåget inställt. Väntar på erkättningsbuss en hel fucking timme. Missar UM.
Kommer till Kista. Möter upp morsan. Handlar. Äter. Handlar.
Blev en jacka från intersport, ett par dojjer från ecco och en halsduck, mössa och vantar från H&M.
Kommer hem vid halv 9. Å är hemma. (skulle hon inte vart egentligen, om det inte var för höstlovet) så blir lite sne på att inte slippa henne.
Istället ska hon sitta och ojja sig över att hon fixat tid på katterna ska avlivas. Å ooooj! Det är så galet synd om henne!
Ett par timmare senare kommer farsan och J hem. Surrar lite skit med dom. Jag och J ligger inne på sängen och fixar med vår rapparkalja XD
Kliver ut i vardagsrummet igen. Farsan skruvad i huvudet som fan.
Helt plötsligt har han bestämt sig för att känna medlidande för Å. Och säger till mig och J att vi inte får fortsätta betee oss som vi gör mot henne. Och att om vi inte sköter det, så kan familjen splittras på ett helt annat sätt än att Å får åka ut. (han syftar asså på att kasta ut J isf)
Hela stämningen blir fett cp.
Farsan är lack. J förvånad/förvirrad. Jag förvånad/förvirrad och galet jävla less på farsan. Jag menar, han kan fan inte kasta ut J. Vem fan skulle jag vara då, utan hans stöd? Vart ska jag ta vägen då? Skulle fan aldrig palla att bo själv med farsan och Å, inte nu när jag fått smaka på den goda kakan att alltid ha J där. Fan, det känns ju som att jag flyttat hem till J, inte till farsan. Huset är fan ingenting utan honom!!
Och sen sitter Å där i ena hörnet och är allmänt låg över att katterna ska avlivas.
Mer tilltryckt stämning får man ju fan leta efter!!
Skitsamma. Jag och J går in och lägger oss på min säng. Håller om varann. Ventelerer lite känslor, och filosoferar i allmänhet kring vad som händer här hemma.
Tar mig fram till 6 på morgonen innan jag somnar. Och när jag vaknar igen kommer allt från gårdagen tillbaka som ett brev på posten.
Helvete heller att jag orkar med det här!
xoxo Mikaela
Vakna av att farsan knacka på dörren 1½ timme innan jag skulle sitta på tåget på väg till UM. Kliver upp lagom stressad. Möts av donande musik och en farsa och en kusin som är på betydligt bättre humör än jag. Blir allmänt lack på att min morgon inte alls blev vad jag trott.
Kliver iväg till tåget. Tåget inställt. Väntar på erkättningsbuss en hel fucking timme. Missar UM.
Kommer till Kista. Möter upp morsan. Handlar. Äter. Handlar.
Blev en jacka från intersport, ett par dojjer från ecco och en halsduck, mössa och vantar från H&M.
Kommer hem vid halv 9. Å är hemma. (skulle hon inte vart egentligen, om det inte var för höstlovet) så blir lite sne på att inte slippa henne.
Istället ska hon sitta och ojja sig över att hon fixat tid på katterna ska avlivas. Å ooooj! Det är så galet synd om henne!
Ett par timmare senare kommer farsan och J hem. Surrar lite skit med dom. Jag och J ligger inne på sängen och fixar med vår rapparkalja XD
Kliver ut i vardagsrummet igen. Farsan skruvad i huvudet som fan.
Helt plötsligt har han bestämt sig för att känna medlidande för Å. Och säger till mig och J att vi inte får fortsätta betee oss som vi gör mot henne. Och att om vi inte sköter det, så kan familjen splittras på ett helt annat sätt än att Å får åka ut. (han syftar asså på att kasta ut J isf)
Hela stämningen blir fett cp.
Farsan är lack. J förvånad/förvirrad. Jag förvånad/förvirrad och galet jävla less på farsan. Jag menar, han kan fan inte kasta ut J. Vem fan skulle jag vara då, utan hans stöd? Vart ska jag ta vägen då? Skulle fan aldrig palla att bo själv med farsan och Å, inte nu när jag fått smaka på den goda kakan att alltid ha J där. Fan, det känns ju som att jag flyttat hem till J, inte till farsan. Huset är fan ingenting utan honom!!
Och sen sitter Å där i ena hörnet och är allmänt låg över att katterna ska avlivas.
Mer tilltryckt stämning får man ju fan leta efter!!
Skitsamma. Jag och J går in och lägger oss på min säng. Håller om varann. Ventelerer lite känslor, och filosoferar i allmänhet kring vad som händer här hemma.
Tar mig fram till 6 på morgonen innan jag somnar. Och när jag vaknar igen kommer allt från gårdagen tillbaka som ett brev på posten.
Helvete heller att jag orkar med det här!
xoxo Mikaela
Kommentarer
Trackback
