kaosflikka

Sådär, då fick jag äntligen chansen att skriva igen. Vet att det är måndag, men låtsas att det är lördag, för det är utifrån det jag kommer skriva.

Väskorna är packade, och jag, mamma och min lillesyrra sitter på buffén på hotellet och kastar i oss den sista middagen där. Äter en del. Stressad som fan. Bussen till flygplatsen går om en halvtimme.
Strax efter sju sitter vi på bussen. Min mage kukar ur och jag sitter och burpar i någon timme.
Bussen var allmänt seg, och lyckades bara sova någon timme eller så.
Vid halv elva var vi framme vid flygplatsen. Alla trötta som as. Och så vet man att man har en fyra timmars lång flygning framför sig. Inte direkt så man skriker av lycka...
Flyget var minst lika segt som bussresan. Bara det att de la till lite äcklig mat på flyget. Åt dock ganska mycket. Var varken särskillt hungrig eller sugen på att stoppa i mig spenat som såg ut som slam från någon kloak. Nej tack!
Fick sova någon timme till precis innan landningen, och 5 i 2, svensk vintertid, landade vi äntligen hemma!
Fixar bagaget och letar rätt på farsan. Sen bär det raka vägen hem. Gud så skönt!
Hinner knappt kliva innanför dörren innan jag landar i J's famn, och där fastnade jag.
Så släppades in som den fina trasdocka jag är in på rummet, och sen intog vi min säng och låg och gosa och surra skit fram till 7. Sen sov vi väl båda ett par timmar hit och dit, dock inte så sammanhängande, men ändå gos när han låg bredvid.
Fy fan vad jag saknat det där asså. Att bara ligga och gosa med J. Inte alltid snacka så mycket. Utan bara vara. Massera varandra, och bara somna i varandras famnar.
Så skadar det såklart inte att han säkert hann tala om för mig att det vara skönt att jag äntligen kommit hem, säkert 10 gånger under natten.
Kärlek på min familj säger jag bara.

BORTA BRA, MEN HEMMA BÄST!!