Damnfuckinglife

Någon gång när jag har tid och ork kommer jag nog att skriva ut hela historien om hur saker och ting blev som de blev. Men just för tillfället behövde jag bara få skriva av mig om hur ont det kan göra att sakna någon. För hur lite du än förstår mig just nu, så måste jag ändå säga att jag saknar dig. Jag ångrar mig nå' grymt och önskar in i det sista att allt kunde vara borta. Försvunnet. Alla ord som blev så fel och alla avsikter som aldrig fanns. Jag älskar dig, och vill inget annat än att få ha dig kvar hos mig. Men samtidigt förstår jag om du inte längre kan. Jag förstår. Men jag saknar dig. Förfärligt mycket. Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta, och jag vill att du ska veta det. Puss på dig!