Damnfuckinglife

vaknade av ett stycke mor i morse, och precis innan jag somnade om messade älsklingen och frågade om jag var vaken. När jag svarat ringde han snabbt upp, och lättnaden över att få prata med honom var enorm. Vi hade väl egentligen inte jättemycket att säga varandra. Antagligen har vi tänkt sönder alla ord och förklaringar redan. Men att äntligen få höra hans röst var fantastiskt. Saknar min ögonsten och försöker få tag i honom. Men han svarar inte just nu. Vet inte om det är det att han är hemma hos sin morsa eller vad det beror på. Men hur som helst så vet jag nog att jag vågar slänga iväg ett mess ikväll, utan att han blir arg. För hjärtat verkade faktiskt inte allt för sne när vi snackade. Han kunde till och med säga att han saknade mig, och sluta samtalet med 'puss'. Nehe nu ska jag väl ut och frysa eller nåt.